Lyssnar fortfarande på DJ Splash - Flying High. Why?
Jag är nervös, nervös och nervös. Senast vi var ifrån varandra så här länge var i juli/augusti när han var på Gotland i 2 veckor med sin familj.

Och varje gång han kommer hem från Gotland efter en helg där så är jag alltid skitkaxig och extremt bitchig. Han är jätteglad och berättar allt dom gjort där, hur fort dom kört med bilen. Jag blir bara sur, förbannad och svartsjuk. Jag önskar att han kunde släppa loss så med mig, jag är trött på hur han ser på mig. Vi har kul, men jag vill att han inte ska se på mig som en tjej alltid. Jag är en tjej, men för den skullen är jag inte tjejig.

Jag är svartsjuk helt enkelt, gotlänningarna är såååå bra, såååå roliga, sååå coola, såååå galna. Hallå? Har du glömt att du har mig? Jag kan visa dig hur man har kul, polackjävel. Ge mig en flaska vodka så ska jag visa dig hur man har kul.

Så jag kommer med största säkerhet att vara sur och svartsjuk. Varför? Varför är jag så svartsjuk? Varför känner jag mig hotad av några jag inte ens träffat? Jo, det är där skon klämmer. Jag har aldrig träffat dom, jag har bara sett bild på Alexander och Robert. Mer vet jag inte. Eller jo, förutom det jag själv har luskat fram. Erik underskattar mig, jag är som han, precis lika paranoid och nyfiken.

Han vet hur det kommer sluta om han gör något mot mig, han fick en chans efter förra gången. Fler chanser ger jag inte, jag skulle klara mig igenom det men inte utan att ta bussen till Väsby centrum varje dag för att köpa en flaska vin för att skölja ner smärtan och förödmjukelsen. Det är nästan den som gör mest ont, förödmjukelsen, respektlösheten mot mig. Det suger fittballe så jävla hårt.

Nog om det, jag kommer vara svartsjuk och sur och vi kommer börja bråka.

I veckan ska jag ha chillfest, röka och dricka öl. Fettnajs, jag har saknat det.

Nu ska jag försöka sova, klockan är snart 5 och jag vill ha mina katter. Mina söta, busiga cepekatter. Speciellt min Sladden. Såg en katt i en film på tv, en vit katt, jag höll på att börja grina :)

Over and out, nu ska jag däcka.

En av mina absoluta favoritlåtar. DJ Splash är fan bra! Ultimata sommarfestmusiken att lyssna på klubbar. Man blir sådär euforiskt lycklig. Allt stannar upp.

Imorgon kväll kommer Erik hem, jag är redan nervös! Jag är så lycklig, glad och alldeles pirrig i magen att jag vill ta närmsta öl för att lugna mig!

Jag kommer vakna helt i tid, runt 16-18, då ska jag äta fil och dricka te, duscha, göra mig jättefiiiin och sen sätta mig på bussen :D

Är så lycklig!

Shit vad jag saknar sommaren när jag tittade igenom bilder från Arvika 08! Ge mig sommar!

Jag är galen. Jag är galen i Erik.

Jag lyssnar på Ace Of Base!!!!!!!! Okej, dom är bra, men det är för att jag hjärntvättats med dom!

Jag gillar 80-talet, och 90-talet. Hallå, bästa musiken är från 80-talet ffs.

Mitt liv so far: Har glott på meningslös tv, tittat på King Kong filmen.

Mitt liv efter det här inlägget: Jag ska diska och göra te.

Tummen upp för kreativitet?

På måndag kommer min sötis hem :) Kl 16.00 tar han båten från Visby, ska sitta vid parkeringen och vänta. Haha, slår vad om att jag kommer vara fettkaxig och bitchig mot han, så vi kommer börja bråka istället...om ingenting?

Har sovit för länge, säkert 12 timmar. Men det behövdes nog, min feberhuvudvärk har gått över till sovit-för-mycket-huvudvärk.

Anton har någon bjudning ikväll, jag orkar inte åka till Viksjö nu. Känns ganska onödigt.

Måste handla, bröd, toapapper och cola. Har 100 kronor kvar att leva för.

Det betyder: Idag måste jag äta, imorgon måste jag äta och på måndag räcker det med fil och kaffe eftersom jag åker till Erik då.

Som tur är har jag pant som jag kan panta (tänk att man kan bli GLAD över pant). Bara att det är så kallt att jag typ vill ta med mig täcket.

Nej, jag borde nog röra på mitt arsle annars kommer jag sitta kvar här hela kvällen. För första gången ser jag faktiskt fram emot att sitt och glo på tv hela natten. Jag måste ha blivit galen. Jag är en sällskapsmänniska, ingen eremit?!

Smsat med Erik hela kvällen och natten lång. Om sex, lekar och hur mycket vi ska göra när han kommer hem. Han har bett att jag ska skicka bilder på mig, när jag frågar varför säger han "Jag vill se dig". Hur sött är inte det?

Gullungen kommer snart hem, och jag kan inte vänta. När jag vaknar imorrn vid 16 är det högst 2 dagar tills han kommer hem :D Usch, jag låter typ besatt. Lätt att bli det när man är ensam utan sin sötis i en hel vecka, och helt van vid att vara med honom 24 timmar om dygnet (förutom när han jobbar).

Den här "ensam" tiden har varit nyttig för mig. Det finns en del han och jag har att reda ut, som jag behöver svar på. Förutom det, är allt en fin dröm där jag går på rosa moln.

Okej, just nu är allt han och pratar om typ...sex. Sex är inte allt, men vi har inte vanligt svennesex, det är nästan så att vårt sexliv speglar sig utanför sängkammaren. Att jag lagar maten i bara trosor, häller upp cola till honom, hämtar salt, ställer undan tallriken medan han typ knäpper upp byxorna och tar en klunk cola och tittar på tv efter maten, det känns allt som ett enda stort förspel.

Och det är allt som existerar i mitt huvud just nu.

Vi hade en otroligt intressant diskussion om sex och porr på nyår. Carro och jag var dom enda som stod för dom kvinnliga åsikterna. Det är så, vill en tjej ha en trekant, då ska det vara 2 heterokillar. När en kille vill ha en trekant, då ska det vara 2 tjejer, bisexuella.

Varför? Det är inte sexigt med två killar som hånglar, det blir oåtkomligt för tjejen. En kille i en trekant med två tjejer är sexigt, för hallå, två tjejer är varje killes dröm (inte allas kanske, invidualitet existerar fortfarande).

Jag tror onani och sexfantasier förekommer exakt lika mycket hos tjejer, bara att många inte vågar erkänna det och tycker att killar står för det översexuella.

Hallå, typ sex är det bästa som finns. Vad skulle människan vara utan beröring? Hur kul har ORMAR liksom?

Jag tror Erik är den enda killen jag verkligen tänt på, jag har haft sex med många killar, men jag tror inte att jag riktigt varit tänd på dom. Jag har nog mest haft sex för sexets skull eller för att han varit snygg. Det är först nu jag fattat det. Erik har precis allt jag vill ha, han är 5 centimeter längre än mig, han har sjukt fina manliga former (det vill säga breda axlar, V formad kropp med sjuuukt snygg liten tajt, vältränad rumpa) och muskulösa ben, perfekt manliga händer och armar...Det är allt. Nacken, öronen, ryggen, hans triceps, hans mage, hans bröstvårtor, hans tår, hans fina mjuka fylliga Angelina Jolie läppar, hans gulliga lilla näsa, hans fina chokladögon, hans korta hår...Det är ALLT, jag äcklas inte av något jag ser på honom.

Han är perfektion.

Normalt om jag tittar på en kille på tex krogen eller på stan, och tänker "Ja, han ser bra ut, snyggt fejs" men sen kanske man tänker "Hur ser snubben ut innanför kläderna?". Han kanske har fula bröstvårtor, en ful midja, smala ben osv. Då är han ful. Sen hallå, kukstorleken? Hur ofta hittar man jackpot och får en bamse hem? Typ aldrig?

Erik har mer än vad jag behöver, en till sak som gör att han är perfekt. En liten kuk på honom, då hade han nog sjunkit i mina ögon. Storleken spelar roll, dom som säger att den inte gör det har förmodligen en skitstor fitta eller aldrig haft en riktigt fin stor kuk i sig.

Dr Cox i Scrubs sa en sjukt sann sak (okej, jag vet, det är en komediserie, men det här stämmer faktiskt):

Det finns dom som är menade för varandra som tar sig igenom "the hard times" och klarar sig ut från dom, starkare än förut och fortsätter klara sig igenom "hard times". Sen finns det dom som inte gör det.

Sant, vissa kanske är menade för varandra, men som inte klarar av att klara det helt enkelt.

Erik och jag kanske inte är ihop och bla bla, men att vi tagit oss igenom så mycket, vad tyder det på? Är inte det upplyftande så vet jag inte vad. Har vi klarat oss igenom så här mycket, så finns det mycket annat vi kan klara av i framtiden.

Jag måste nog börja inse att han gillar mig.

Sitter och äter på en pizza och dricker juice. Har ingen aptit, vet inte varför. Jag är hungrig men aptiten bara försvann.

Mitt humör går upp och ner, känner mig ena sekunden så deprimerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Andra så mår jag jättebra och är optimistisk inför allt. Glad och uppåt.

Jobbigt med såna svängningar, för när svängningen neråt väl kommer så blir jag verkligen ledsen.

Erik kommer hem på söndag eller måndag, han fick tydligen tag på någon ombokningsbar biljett och åker med flera andra. Så jag ska åka och möta honom i Väsby, jag kommer sitta vid hans parkering, när han kliver ut ur bilen kommer jag hoppa över bilen och kasta mig över honom och krama honom sååå hårt och aldrig aldrig släppa honom! Han måste ju tappa andan lite iaf :D

Samma sak med katterna, dom är nästan jobbigare att sakna. Jag saknar hur Simba låter när jag tar upp honom, hur han börjar spinna så fort jag petar på honom. Hur Sladden kommer och lägger sig på mina fötter när jag går på toa för att hon vill vara när mig. På nätterna brukar jag sitta i soffan, med Sladden eller Simba i knäet, så dom sitter på rumpan och så tittar dom faktiskt på tv! Mest för att det säkert rör sig, men ändå :) 

Mina söta underbara kissekatter <3

Så på söndag eller måndag, kommer jag få det riktigt jobbigt eftersom Erik varit utan mig i över en vecka. Bara efter en HELG är han helt galen i mig och kan inte hålla fingrarna borta. Nu kommer jag att dö istället.

Som Angelina Jolie säger ju något om knivar i sängen, att shit happens typ.

True true.

Han hade nämnt på sitt jobb om att hans kollega som har en flickvän som är arbetslös, att hon borde vara hemmafru åt honom eftersom hon ändå inte har något annat för sig. Kollegorna hade tydligen tyckt att han var helt galen som tyckte så.

Haha, är det bara jag och Erik som tycker att det är okej eller? Jag är inte feminist. Men jag är inte åt andra hållet heller. Dock tycker jag det är sjuuukt sexigt att tjejen är underlägsen mannen, det är så det ska vara.

Jag älskar att uppvakta Erik och när han sitter och säger "Var är min cola?" och veta att han sitter med ett halvt stånd under byxan. Är inte det sexigt, så vet jag inte vad :)

Åter till tvn och dagdrömma <3 Ååå, ge mig ett jobb!!!

Vill ha hem min älskling, vill att han plingar på min dörr. Sjuk och ensamen.

Nästan så att jag vill lyssna på hans musikval, bara för att jag saknar honom. Han har en väldigt bred musiksmak, vissa saker är, vissa suger apballe. Men det är ju bara gulligt när han höjer volymen till högsta till Miss Li och Ace of Base. Det är det. Sånt som gör att jag gillar honom.

Inte gjort någonting idag alls. Ätit och glott på tv. Imorgon när jag vaknar ska jag handla och diska. Sen känner jag inte för att göra så mycket mer. Om ingen tänker slänga ihop nån drinkkväll eller liknande.

Dj Splash - Flying High, visst, det är någon av gotlänningarnas låt. Men jag älskar den, jag har börjat se den som min och Eriks låt. Den är perfekt för när man är full, han har hämtat mig någonstans, vi är på E4an, kör förbi avfart efter avfart, bil efter bil. Basen är så hög att den sätter sig i bröstet, tar över allt annat ljud. Känslan är så euforisk, jag tror det är lycka jag känner då. Tillfredställelse, allt är så tyst. Min hand i Eriks hand, precis som för 3 år sen i hans vita Ford. Vissa hittar ju sin plats i livet, jag kanske hittat min plats, just nu. Kanske inte som hemmafru resten av mitt liv, men min plats med honom där vi är just nu. Det kanske är det som gör mig lycklig, kanske är mitt ställe helt enkelt. Enkelheten, katterna, lägenheten, våra bråk som alltid handlar om samma sak, hur vi gör saker för varandra, hur vi gillar exakt samma saker i sängen (det är ganska udda saker), hur vi vet hur varandra tänker. Det är så naturligt att vara med honom, allt går så smooth. Som tåg på räls för att vara frank. Han är allt jag vill ha, jag är allt han vill ha. Är det fel att vi inte säger "jag älskar dig" eller att vi inte är ihop? Är det onormalt? Jag vet inte det, det är det förmodligen. Niklas har alltid sagt:

"Ingen av er fattar det, alla andra fattar det, men så störda som ni är, så ska ni vara med varandra. Ni vill båda ha varandra, ni är ihop, ni är bara för dumma för att se det alla andra ser".

Mitt liv kanske är det som alla andra har det, ett jobb, en utbildning eller så. För det är tydligen allt livet handlar om, jobb och utbildning. Har man det, så har man allt. Eller? Jag säger inte att man inte borde ha ett jobb eller utbildning, det har man för att överleva. Men resten då? Vad prioterar man? Livet eller livet? Folk dömer mig säkerligen för att jag inte har ett jobb eller går på komvux, det är jag säker på. Det kanske kommer, jag vet inte ens vad jag vill med mitt liv än, vad jag vill bli. Visst borde jag satsa på komvux ändå. Jag är 20 år gammal, jag har många år framför mig. Jag har det bra, jag överlever och jag kan äta. Jag är lycklig med Erik, även fast jag många gånger blir så förbannad på snubben att jag har lust att skrika. Vem blir inte det med någon dom bor med? Min övertygelse är att man måste vara olycklig (inte att folk ska göra en olycklig, utan sånt som händer i livet som bråk och konflikter, missförstånd) för att kunna vara lycklig. Nog många som delar den tanken.

Erik kanske gör mig besviken, jag kanske står ut med mycket för att vara med honom. Jag är en tålmodig människa, tror jag själv. Men med honom har jag alltid varit tålmodig. Vi har båda gått igenom mycket. Jag har haft några livskriser hittills som format den jag är idag. Utan dom livskriserna skulle jag inte vara den jag är idag. Erik skulle inte vara den han är idag utan sina kriser. Det är som han är nu som jag älskar honom för.

Äsch, nu spårar jag.

Bäst att sova, mer skitsnack och jag kommer börja röka på för att förstå vad jag säger.